MOTION till årsmötet 2019

För att långsiktigt bevara AF:s speciella karaktär föreslås att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att starta ett förnyelsearbete med fokus dels på rekrytering, dels på danskvalitet och -bredd. 

Ett sådant arbete kräver ett samlat grepp med olika perspektiv och utgångspunkter, och bör därför inledas genom att en från styrelsen fristående arbetsgrupp tar fram ett förslag till handlingsplan. 

Arbetet bör genomföras med stor transparens för att skapa diskussion och engagemang bland medlemmarna. Jag föreslår därför att årsmötet ger styrelsen följande uppdrag för 2019:

FÖRSLAG

Styrelsen ges i uppdrag: 

1. att utse en särskild arbetsgrupp representerande såväl nya som äldre medlemmar samt med olika dansintressen och bakgrund, 

med uppgift att ta fram ett förslag till handlingsplan för hur föreningen skall: 

   a) långsiktigt bibehålla sin breda dansrepertoar och särart;  

   b) bibehålla och helst öka danskunskap och danskvalitet samt att;

   c) rekrytera och behålla nya medlemmar på fler sätt än genom den traditionella nybörjarkursen.

2. att presentera arbetsgruppens förslag för medlemmarna i samband med medlemsutskick under 2019 samt;

3. att med beaktande av arbetsgruppens förslag och inkomna medlemssynpunkter inleda en förnyelseprocess. 

4. att redovisa arbetet på årsmötet 2020.

BAKGRUND

AF är en fantastisk förening. Inte många folkdanslag har fortfarande 40-50 dansare och levande musik varje vecka. 

Tyvärr blir medelåldern allt högre och om vi inte lyckas locka nya medlemmar kommer AF, i likhet med många andra folkdanslag, att sakta tyna bort. 

Samtidigt måste vi ha en verksamhet som inte enbart fokuserar på nyrekryteringen utan också tar hand om alla de medlemmar som troget kommer och dansar på tisdagarna.

En stor del av AF:s särart är vår breda dansrepertoar. 

Vi dansar allt från gammaldans, gillesdanser, polskor och andra folkliga danser, konstruerade uppställningsdanser (”grönaboken-danser”) till högreståndsdanser. 

En sådan repertoar är inte ett självspelande piano. En förutsättning för att en uppställningsdans skall fungera är att en majoritet av dansarna faktiskt kan dansen. 

Eftersom kunskapen inte är medfödd måste vi skapa en verksamhet som ger nya medlemmar, återvändande medlemmar och 

ständiga men lite glömska medlemmar möjlighet att lära sig danserna och därefter befästa kunskapen. 

En grundläggande förutsättning är att de danser som vi vid var tid valt att ha på vår repertoar också dansas med en viss regelbundenhet. 

Som ett exempel dansades hösten 2018 på tisdagarna i Fältöversten Västgötapolska sju gånger och Väva vadmal fem gånger, medan Daldans dansades en gång och Ränningen ingen gång alls. 

(Enligt den statistik som rapporterats till mig.) 

Samtliga fyra är ”klassiska” danser på ett folkdanslags repertoar. Förutsättningarna att lära sig och befästa kunskaper i Ränningen och Daldans är som alla förstår ytterst begränsade. 

Med den av åldersskäl naturliga ”avgången” av många av de medlemmar som kan danserna i grunden måste vi ge de kvarvarande och nytillkomna medlemmarna en chans att ta över stafettpinnen; 

i annat fall kommer AF – i likhet med alltför många andra föreningar – att successivt tvingas utarma repertoaren så att den till sist 

mest består av gammeldanser och de enklare smådanser som flertalet klarar av. 

Som återvändare efter många års frånvaro kunde jag konstatera att vi redan påbörjat nedtrappningen. 

Självklart sker viss naturlig förändring över tid beroende på (im-)popularitet, och så skall det vara, men förändringen bör vara självvald och inte påtvingad.

Under många år har vi satsat alla rekryteringsresurser på nybörjarkurser. 

Men trots utmärkta kursledare och levande musik har under en lång följd av år antalet deltagare på kurserna minskat. 

Av det fåtal som deltar i kursen stannar ytterst få kvar i föreningen, och vi måste sluta betrakta kurserna utifrån 15-20 år gamla erfarenheter när de var välfyllda. 

Idag satsas stora personella och även ekonomiska resurser (i form av lokalhyra) på en handfull kursdeltagare 

där i bästa fall ett par stannar till nästa termin och knappast någon är kvar efter ett par år. 

Samtidigt påverkas och anpassas ordinarieövningen i stor utsträckning efter några få kursdeltagarnas förmodade önskemål, på bekostnad av 40-50 aktiva medlemmars intressen. 

Som befintlig medlem får man inte komma in i lokalen förrän kl 19.15. 

Före kvällens instruktion dansas i huvudsak nybörjardanser, och först efter avslutad instruktion ca kl 20.00 finns tid för de lite längre danserna. 

Redan kl 20.50 avslutas dansen. Detta är en del av förklaringen till att mycket av vår standardrepertoar inte dansas mer än 1-2 gånger per termin – om ens det. 

På sikt är detta förödande för danskvalitet och bredd. 

Jag menar att vi i högre grad måste värna om våra aktiva, befintliga medlemmars intressen och ge dem möjlighet att dansa mer och fler danser än nu. 

Samtidigt måste vi – kanske parallellt med kursverksamheten – finna fler vägar in i föreningen än via nybörjarkursen.

Som start på förnyelsearbetet har jag redan nu några funderingar att lämna till den arbetsgrupp jag hoppas årsmötet beslutar om.

Gör en ekonomisk analys av kostnader och intäkter för verksamheten kl 18.00 -19.15.

Undersök för den senaste femårsperioden hur många som dels fullföljde hela kursen, dels fortfarande var medlemmar efter några år. 

Avstå nybörjarkurser under en tid, eller anordna bara en kurs per år. 

Börja ordinarieövningen kl 19.00 ”kurslösa” tisdagar så att det blir mer tid till dans och skapa därigenom bättre förutsättningar att bibehålla danskunskap och repertoar. 

Timmen kl 18-19 kan vissa tisdagar utnyttjas för extraövningar i folkdans – en dans per kväll - till nytta för både för nya, halvnya och äldre medlemmar. 

Övriga tisdagar sparar föreningen in en timmes hyra, eller ställer till spelmanslagets eller uppvisningsgruppens förfogande för träning.

Tag fram en marknadsföringsplan. Beskriv AF som ett livaktigt folkdanslag där man kan börja dansa direkt, 

i stället för att bara annonsera om kursverksamheten - och marknadsför inte bara vid terminsstart. 

De flesta i ”mogen” ålder har grundläggande kunskaper i gammaldans och många har t o m dansat folkdans under 1970 - 80-talen. 

De som tidigare dansade i numera nedlagda lag har utflugna barn och kan kanske lockas att återuppta ett gammalt intresse. 

Stockholm januari 2019 MW