BERNT LUNDBLAD - 100 årsminne
28 nov 1908 --- 28 nov 2008
Det är nu 100 år sedan vår far föddes.
Han växte upp i Hälsingland: Långvind och Enånger.
Hans far Eric Gustaf Lundblad (1871-1949)
var förvaltare på Långvinds Bruk,
och gift med Astrid (född Sundin, 1877-1957).
Hans farfar Eric Albert (1836-1900) var bl a riksdagsman
i Eskilstuna (och har en gata uppkallad efter sig där).
Han var ett av fem syskon (ett sjätte dog tidigt):
Estrid 03 09 22 - 00 01 09 Helsingborg
Elsa 05 02 12 - 87 08 15 Killeberg (i Skåne)
Bernt 08 11 28 - 92 02 23 Stockholm
Ingrid 10 05 16 - 03 06 30 Hammenhög
Richard 11 12 28 - 90 09 25 Malmö
De var gifta med . . . . .
Gunnar Andersson, sjökapten, åkte mestadels över Atlanten
Knut Anerud, agronom i Alnarp, konstnär "Lloyd"
Elsa-Britt Edelius, hemmafru, från Kristianstad
Olle Alblad (190223-120626), avdelningschef Hammenhög
Greta, hemmafru, från Mjölby (?)
Under barnaåren var det mycket naturupplevelser,
rodd, fiske, jakt och skidturer i Långvinds skärgård.
Vid ett våldsamt åskväder brann familjens bostad ned.
Pappa tog studentexamen vid läroverket i Söderhamn.
Pappa studerade på KTH, Elektroteknik.
På pappas ungdomstid fanns det massor med lediga lägenheter
på t ex Odengatan - husägarna stod på gatan och tiggde att folk
skulle hyra i deras hus.
Pappa praktiserade bl a med att kontrollera kraftledningar
i mellan-Sverige, och arbetade på några el-företag i Stockholm.
På en studieresa i nazi-Tyskland råkade han komma nära
Hitler. En av hans kamrater skrek då på svenska en rad
svordomar mot Hitler, som tackade med honnör.
Pappa och alla hans syskon flyttade till Skåne runt 1940.
På Ångpanneföreningen i Malmö träffade han mamma.
Hon arbetade som chefssekretere och var mycket duktig
bland annat på att skriva, på grammatik och på att stenografera.
Det var hårda tider, hon fick ofta arbeta över utan lön.
De gifte sig 1942 i Kristianstads kyrka och fick oss två barn:
Lars (född 440126 i Malmö) och Mats (född 470709 i Karlstad).
Pappa fick därpå jobb i Karlstad från augusti 1944,
och jobbade mycket flitigt på ett elinstallatonsföretag,
och hade förutom familj även segelbåt och firmabil.
1950 fick pappa jobb på Stockholms Fastighetskontor,
i höghuset nära järnvägen en km norr om Centralstationen.
Vi flyttade till Stockholm, till en liten 2:a överst på
Jungfrugatan 60, nära Valhallavägen. Utsikt mot stora gården.
Vi två söner fick dela på matrummet på ca 2,2 x 2 meter.
Vi fick sova i våningssäng och snart hade pappa fixat en stor
tåganläggning på en skiva som gick att fälla ner i rummet.
Vi hade bara hundra meter till skogen, och åkte mycket skidor
på vintrarna i Lilljansskogen, och pappa lärde oss att cykla där.
År 1953 skaffade vi sommarstället, Södra Svärdsö 84, på Torö,
Nynäshamn. Pappa lyckades köpa som vi tyckte "den bästa tomten",
den var i alla fall dyrast, kostade 2 kronor kvadratmetern.
Vi har 600 m till en fin vik, Måsviken, med båtplatser,
fin badplatå, ett badgrund och ett högt berg med utsikt över havet.
Vår första bod att bo i, två rum och hall, byggde pappa på tre dagar.
Sommarstugan på ca 50 kvm byggde han, med hjälp
av oss andra i familjen, på första sommaren,
till sent på kvällarna i ficklampsljus.
Man hade ont om pengar på den tiden, nästan allt virke,
fönstren etc köpte pappa begagnat (från Södermalm vid Tanto).
Pappa köpte en roddbåt från Gamla Stan, och vi rodde en liten
tur nästan varje dag eller kväll, och fiskade ofta.
Ett par år senare köpte pappa en begagnad stor motorbåt för
1000 kr, och vi gjorde många utflykter, till bl a Järflotta
och badade, och fiskade 100-tals flundror eller torsk längre ut.
Pappa var den drivande kraften i sommarstuge-,
och vägföreningen, och såg till att vi fick bl a elektricitet.
Han kände alla de cirka 100 sommarstugeägarna, och hjälpte
till med än det ena, än det andra.
Vi hade inte bil, utan åkte tåg till Älgviken och buss till Torö.
Många vintrar åkte vi ut till landet nästan varje veckoslut.
Det var mysigt på den tiden, på det gamla tåget satt vi ofta
nära föraren och kunde kika framåt, likaså på spårvagnarna
inne i Stockholm.
Några år hade pappa firmabil, det var en läskig tid på smala
vägar med tät trafik och nära timslånga osande köer på Östermalm.
Pappa var lite av idrottsman. Han fick ett antal plaketter,
bl a i diskus och cykelorientering. Han var ovanligt lång,
192 cm, och smal. Han lyssnade gärna på sport på radio,
t ex skidmästerskap, och när vi skaffade TV 1959 satt han
och vi söner "klistrade" och tittade på bl a Davis Cup-matcher.
På landet gjorde vi en grästennisplan på vår tomt.
Till pappas 50-årsdag hade vi bytt till större lägenhet,
hörnlägenheten högst upp på Nybrogatan 58, Östermalm.
Vardagsrummet var på nästan 50 kvm, där sov pappa.
I det andra rummet sov vi bröder, vi gjorde senare en
mellanvägg där. I det lilla matrummet sov mamma.
Vi söner fick en mycket bra och harmonisk uppväxt.
I och med att pappa var mycket händig och att vi hade
sommarställe lärde vi oss väldigt mycket som barn.
Vi gick båda på Östra Reals läroverk och på KTH.
Vi flyttade senare till Nynäshamn respektive Djursholm,
men fortsatte att ha mycket god kontakt med våra föräldrar.
Pappa hade som sagt en enorm energi. Förutom att vara på
jobbet, på 50-talet arbetade man också på lördagar,
satt han hemma nästan varje kväll och jobbade med
el-ritningar vid sitt stora bord. Dessutom hann han med så
mycket annat, hjälpa andra, vara drivande i föreningar etc.
Mamma och vi söner var också involverade, mamma skrev
ut mycket på skrivmaskin och tillsammans tryckte vi ut på
en äldre stencileringsapparat, sorterade, häftade etc.
I början på 60-talet bytte pappa jobb till byggnadsfirman
Samuelsson & Bonnier, som då byggde det femte höghuset
intill Sergels Torg. Där fick han arbetsrum på 14:e våningen.
Pappa var el-ansvarig för bland annat Ölandsbron och IKEA-
varuhuset vid Kungens Kurva.
Efter pensioneringen fortsatte pappa att jobba en hel del,
samt ägnade mycket tid till bland annat släktforskning och åt
hyresgästföreningen för Nybrogatan 58 - och kämpade mot
dåliga värdar, ombudsmän och myndigheter.
Under pappas och mammas ledning blev hyresgästerna på
Nybrogatan föregångare i att, för att slippa de dåliga värdarna,
köpa sin egen fastighet, (cirka) år 1983.
Priset för hela fastigheten var ungefär vad en 2:a kostar nu (2008).
Pappa och mamma lade ner ett enormt arbete på detta.
Den så kallade Bostadsdomstolen underkände senare köpet på
grund av ett bagatellartat fel från en av värdarnas fruar.
Bostadsdomstolen var ingen riktig domstol, där satt
ombud för (de dåliga) värdarna och hyresgästföreningen -
och ombuden i hyresgästföreningen "var lättmutade".
Mamma och pappa tappade då mycket ork.
Mamma insjuknade sommaren 1986 på landet
och avled en vacker försommardag 1987.
Pappa blev sämre vid 80-årsåldern, men var optimist,
åkte på utlandsresor, skulle lära sig språk bättre etc.
Pappa föll ihop i hemmet någon dag före julafton 1990.
Han vårdades först på sjukhus, men sen mestadels i hemmet
under stor uppbackning av bland annat oss söner.
Han hade det ganska bra och var pigg och glad.
Han blev sämre och hamnade på Danderyds Sjukhus
i februari 1992 och slutade lugnt och fridfullt sitt liv där.
Om vår älskade far finns det bara gott att säga.
Han hade som sagt en enorm energi att jobba med nästan allt,
var duktig på väldigt mycket, såväl praktiskt som teoretiskt,
arbetade mycket snabbt, effektivt och kraftfullt,
var duktig och mycket flitig på sina jobb,
men hade ändå tid att vara mycket med oss barn,
att leka med oss, att lära oss, att hjälpa oss
och att vara ett mycket bra föredöme.
Skivet av Mats Lundblad, med hjälp av Lars,
till pappas minne 2008-11-28