http://home.swipnet.se/frida_stenberg/orientering/tureberg/malte.html

swipnet upphört, materialet bevarat ...

   Malte Larsson fyllde 90 år den 18 mars 2008 med stort kalas (foton, video finns), han blev 90 1/2 år.

   Malte (startnr 237) vann med 41 min 7 sek marginal i första "SM"-lång den 6 maj 1945, två dagar därefter kapitulerade Hitlergubbarna.

Denna gratulationsskröna om och till Malte på hans 70-årsdag är skriven av Lennart Levin, då generalsekreterare i Internationella Orienteringsförbundet (IOF).

Ur Transpiranten nr 1, 1988:

På väggen i mitt arbetsrum hänger en imponerande samling porträtt av den svenska orienteringssportens pionjärer: Ernst Killander, Torsten Tegner, Folke Thörn, Malcolm Murray, Bertil Nordenfelt, Inga Löwdin, bröderna Kjellström, Anders Sundvall, Stickan Hedenström och några till. Blyertsteckningar på laminat, spartanskt men stilfullt inramade. Samlingen är som sagt imponerande - men inte bara genom de insatser som dessa ansikten representerar i svensk skogssport. Den är det också rent konstnärligt genom tecknarens finess i skildringen av karaktärerna.

Upphovsmannen - Malte - viftar bort allt snack om konst. Han säger sig ha blivit amatörtecknare och -målare på gamla dar. Visserligen har brodern alltid varit konstnär, kryper det fram, och visserligen var pappan en framstående glasmålare, men nej, konst är det inte, bara hobbyritande. Hur som helst väcker Maltes "Pionjärer" påtaglig uppmärksamhet bland besökande på IOF-kansliet.

När IOF just hade etablerat sig i Sollentuna (efter att ha legat i Doune, Skottland, några år) sa jag mera på skämt till Malte att han var välkommen med en konstnärlig donation till våra lokaler. Tidigare hade jag sett några av hans alster och blivit tagen av dem. Det tog inte lång tid innan han överlämnade sina "Pionjärer"; det var förresten vid en kulen, blåsig tävling ute på Södertörn - helt stilenligt alltså. Jag framför härmed, något sent skall erkännas, IOF:s officiella tack till konstn..., förlåt upphovsmannen.

Den 18 mars 1988, händelsevis samma dag som SOFT firar sitt 50-årsjubileum(!), fyller Malte 70 år. Han föddes i Oslo; pappan hade arbete där. Redan 1922 flyttade familjen till Stockholm och året därpå till Tureberg, närmare bestämt Töjnan (Villavägen). Placeringen var befrämjande för den blivande stororienterarens tillväxt. Järvafältet låg nära och inbjöd småkillarna till plockning av patronhylsor under friluftsbetonade former. Det hände tom att Malte inte behövde dra hem till morsan för att äta utan blev utspisad av militär tross på övningsfältet. Några år senare, när Malte började kapplöpa med kompisarna, blev det fortfarande Järva snarare än Törn, sentida TIF-ares naturliga tillhåll för träning.

Den 15-årige Maltes besök (av misstag, han trodde det handlade om fotboll) vid det möte där beslut fattades om att skapa en orienteringssektion i TIF, hans kringirrande under den första träningstävlingen i föreningens historia, hans senare förkovran under 30-talet, innebärande inte bara stora idrottsliga framgångar utan också stora ledarinsatser i klubben, allt detta finns beskrivet på ett medryckande sätt i orienteringssektionens jubileumsskrift (Turebergs IF orienteringssektion 1933-1983) - du har väl läst den?

Livet består, på gott och ont, inte bara av orientering. Malte gick i målarlära på trettiotalet, lärde sig yrket på det hedervärda skråbetonade sättet hos Berggren & Son, Luntmakargatan 86-88. Han blev gesäll och senare mästerlig nog att råda över sina egna jobb. Ett tag var han kompanjon med Erik Kronberg, svensk mästare på 1500 m ett par gånger. Emellertid hade Malte sinne för affärer, både i bokstavlig och överförd bemärkelse. Han öppnade det första konditoriet i Turebergs historia. På Maltes beskrivning förstår jag att hans kaffedoftande inrättning låg ganska nära den plats där IOF nu försöker betjäna all världens orienteringsförbund.

Som om kaffe med dopp inte vore nog öppnade Malte sportaffär på Klara Norra kyrkogata 22. Detta skedde 1947, när han alltså fortfarande var på toppen i svensk orientering (bl a 5:a på SM, fyra minuter efter segraren Sven Davidsson, samt framgångsrikaste DM-löpare för vilket han får ännu en sk Rydholmsk skinntröja i pris - den förra fick han året innan då han vann alla fyra DM-tävlingarna: dag, natt, budkavle samt fälttävlan). Men en glimt i ögat säger Malte att han var föregångsman i sportbranschen genom att försöka slå mynt av sina idrottsliga meriter och kunskaper. Hans affär var dock ingen specialaffär för orienteringsatteraljer utan, för att citera honom själv, en sorterad sportaffär. Han hade den i hela femton år, lämnade branschen 1962. En tid hade Malte alla de tre nämnda bollarna i luften: måleri, konditori, sportaffär. Gör om det, den som kan! Lite vemodigt konstaterar Malte att denna aktiva tid i hans yrkesliv sammanföll med nedtrappningen av tävlingsorienterandet. Att så måste ha varit fallet upptäckte jag vid genombläddring av gamla årgångar av den förträffliga årsboken "Skärmen". Malte finns med, ibland heroiskt skildrad, under 40-talets mästerskapstävlingar av olika slag, men helt plötsligt, år 1950, visar det sig att Malte inte deltar vid SM i det vackra värmländska Fryksdalen. Jag sätter frågetecken i marginalen. Den urstarke skogskarlen är ju bara 32 år - inte kan han väl ha lagt av än... Jag tar nästa årgång av "Skärmen": 1951 deltar Turan på SM-budkavlen utan Malte. Mystiskt...

Han hade en del annat för sig, framgår det så småningom. 1950 deltar Malte i det första Sverige-loppet på cykel, Haparanda-Ystad, 180 mil att trampa. Femtio startande, alla speciellt inbjudna konditionsidrottare av olika slag: skidåkare, orienterare, faktiskt också cyklister. Den urstarke Malte trampar på, öm i rumpan, blir 9:a. Eftersom det hela var avsett att vara ett PR-jippo (bl a deltog boxaren Olle Tandberg) fick de inbjudna ett dagsarvode om 300:- för att de ställde upp. Efter tävlingen mottog Malte från Riksidrottsförbundet en skrivelse där han diskvalificerades pga brott mot amatörbestämmelserna. Malte vårdar fortfarande detta dokument, väl inglasat och inramat.

Vilket minne karln har! När jag bringar på tal att han också var en framstående fälttävlare, blev 2:a på SM 1948 efter yrkesmilitären Carl Berthag, säger han: "Ja jag sköt sämre än Berthag, hade bara 18 träffar av 24 skott, han hade 22". Vid denna tid var fälttävlan en idrott med bedövande militär dominans, varför konditoriägaren, målaren och sporthandlaren Maltes prestationer i grenen är särskilt berömvärda.

Som sagt, Malte trappade ner orienterandet under hela femtiotalet. I den tidigare nämnda jubileumsskriften har det också berättats vilken effekt hans frånvaro tycktes ha på orienteringssektionen i övrigt: en successiv nedgång i idrottsliga framgångar och verksamhet i stort.

Men så! I samband med att han avyttrade sportaffären "gjorde han ett ryck", för att tala med honom själv. Tid till träning, suget att komma tillbaka och en allmänt sundare livsföring gjorde snart sitt. 50-årig(!) är han åter med i Turans 10-milalag, ligger i tätklungan på slutsträckan med bl a vår förste världsmästare Kalle Johansson, Hedemora, missar något på slutet och för laget i mål som 26:a; detta ganska enastående tilldrog sig i Riala-skogarna våren 1968. Självklart vann han också ett par DM när han väl beslutat sig för att träna - det skedde 1969 och 1971.

Sådan är hans stil: ett beslutsamt livsryck, hård träning - och upp i toppen. Därefter en lång frånvaroperiod från tävlandet, allt under folkets undran: var är Malte nu för tiden? När min familj och jag 1974 flyttade till Tureberg från Göteborg (i vars närhet Malte 1945 vann det långdistansmästerskap som gjorde honom herostratiskt ryktbar, och som jag strax återkommer till) hade jag sett fram emot att äntligen få träffa honom. Men ingen Malte. Han hade köpt ett hus i Hammarstrand i Jämtland, visade det sig, och så vitt TIF-arna visste sysslade han inte med orientering... Det skulle ta ytterligare 10 år innan jag träffade min fyrtiotalsidol (jämte Erland Vemdal och Gunnar Hallsten, i sanningens namn).

Familjen Larsson har rört på sig en hel del. Tureberg, Skärgården, Södertörn, Roslagen, Hammarstrand (där de numera har två hus) och Handen. Jämtland på sommaren, Handen på vintern numera - ingen dålig kombination.

Och så kom då nästa orienteringsryck! För något år sedan började han åter synas på tävlingarna i Stockholmsområdet. Och mycket riktigt, DM-seger förra året i klassen H 65, samt andraplats i veteran-SM i budkavle tillsammans med Per Pettersson. Och i Jämtland sopade han rent i sin åldersklass förra sommaren... Hela denna vinter har han tränat, är onsdagsaktiv i "Luffarligan", ett gäng orienteringspensionärer som motionerar lite utöver det vanliga. Men nu är det framtiden som gäller. Han är anmäld till årets 5-dagars i Sundsvall och avser att vinna klassen H 70 till Turebergs IF.

När jag botaniserar i gamla protokoll finner jag att Malte var en av stöttepelarna i TIF:s nya orienteringssektion under 30- och 40-talen. Sekreterare tre år, ordförande fyra. "Du vet, på den tiden hjälpte vi varandra, hoppade in där det behövdes. Men skriver du ordförande och sekreterare är det väl ingen som protesterar", säger Malte stillsamt. Han ger ett fridsamt intryck, Malte. Hans lugn och eftersinnande humor står bra mot det vita håret. Något av en filosof.

För många år sedan kunde man läsa i årsboken "Skärmen":

"Skogskarlarnas högsta utmärkelse har för år 1946 av hövitsman Ernst Killander tilldelats Malte Larsson, Turebergs IF, som bäste aktiv samt Axel "Gubben" Lennqvist, IF Thor, Uppsala, som bäste ledare. När träffade Kille ett rättvisare, mer populärt val? Guldmännen representerar samma livsintressen, de höga idealens, båda samma känsla för naturen, samma hävdelselusta, viljestyrka och fostrargärning." Etc.

I denna lilla skröna om Malte har jag försökt minimera uppräkningar av alla de prestationer som ledde till den nyss nämnda utmärkelsen - och andra som han också fick. Dels skulle det kunna bli tradig läsning om alla hans placeringar vid SM, DM, landskamper, etc, staplades på varandra, dels har Malte bett mig att låta bli. "Det har ju skrivits om det där tidigare".

På en punkt tänker jag dock inte efterkomma Maltes vädjan. Det gäller det första riksmästerskapet i långdistansorientering, där jag vill bli något utförlig. Tävlingen gick den 6 maj 1945 med KFUM, Göteborg, som arrangör. Målet låg vid den vackra Grävsnäs slottsruin vid sjön Anten (där jag f ö var på skolutflykt med Göteborgs Kommunala Mellanskola året före den nu aktuella tävlingen; jag hade dagen till ära fått en flaska sockerdricka medskickad av mor, minns jag). Tävlingen var tidstypisk i flera avseenden. Man hade kungjort samling för de tävlande till Göteborgs Central kl. 0400 på morgonen, men när alla var samlade kommenderades de att promenera till den närbelägna Västgötabanans station. Det var ju ett riksmästerskap, varför de tävlande inte borde få veta tågens åkriktning i förväg! Banan var 27,3 km och hade 6 kontroller; backstreckskarta i skala 1:50000 (inte dåligt, men så var också göteborgsdistriktet föregångsmän när det gällde kartutveckling). Vid 5:e kontrollen, den näst sista, kom radiorapporter som berättade att Malte ledde med 32 minuter före närmaste man. Jag låter det årets "Skärmen" tala för sig själv: 

"Malte Larssons suveräna sabotage mot banläggarnas tidskalkyler åstadkom både häpnad, oro och spänning. Över en halvtimme bättre än närmaste man! Man började redan slösa lovord över bedriften, innan den ännu var fullbordad. Men vågade man tro att hans forcering utan hejd skulle kunna fortgå ända till målet?"

Den höll emellertid, och mer därtill. Malte vann med tiden 4.01.53, tvåan hade 4.42.00, en skillnad på drygt 40 minuter! Resultatlistan var full av elitnamn; nr 17 var exempelvis svenske och nordiske mästaren Stig Dahlberg, Vårgårda, slagen av Malte med 1 timme och 10 minuter… Åter till "Skärmen":

"Blott fyr man hade hunnit kockas när den lille målaren Malte Larsson från Tureberg med startnummer 237 tyst och försynt kom kilande över vindbryggan och till synes oberörd spänstade in under målskynket - med tiden 4.01.53 och över 40 minuter till godo! ... ... Många initierade håller Malte Larssons lopp denna majsöndag för den främsta i svensk orientering. Det hade velat internationell konkurrens till för att ge full relief åt hans bedrift att utklassa en god del av den svenska eliten med nära timmen."

Malte, som själv följt orienteringssportens utveckling bättre än de flesta, vet att en liknande bedrift är omöjlig att genomföra idag. Främst kartutvecklingen, men naturligtvis också elitens träningsmetoder, har medfört att konkurrensen hårdnat och att tidsskillnaderna mellan de yppersta blivit små. Men ingen kan ta ifrån honom äran av att under dåtidens villkor och i konkurrens av dåtidens främsta ha skåpat ur dem alla vid en tävling som hade orienteringssveriges ögon riktade på sig. Fortfarande hör man talas om denna Maltes seger; frågan är om någon enskild prestation i svensk orientering gett personen, och därmed hans klubb, ett sådant rykte.

Bakom framstående idrottsmän skymtar ofta en kvinna som tålmodigt stått för markservicen. Gratulationerna till Dig Malte på 70-årsdagen innefattar även Kajsa!

Denna gratulationsskröna om och till Malte på hans 70-årsdag är skriven av mångårige beundraren, klubbkamraten Lennart Levin, numera generalsekreterare i Internationella Orienteringsförbundet (IOF).