Från "Ungdomsringen" => http://runeberg.org/folkdans/besk/0075.html  

Färglagt, nya radbrytningar m m / Mats Lundblad => gada.se /180511 

Orsapolska

MUSIK: Orsapolska, som spelas långsamt. Högst = 120. 

UTGÅNGSSTÄLLNING: Parvis i öppen ring. 

FATTNINGAR: 

A. Under förstegen: Båda tar livfattning med kavaljerens arm under. 

   Ytterarmar endera hängande eller handfattning som vid galopp. 

B. Under polskan: Sluten fattning nr 7 (polskefattning). 

STEG: Försteg: Möjligt är att dessa försteg utvecklats från de mera markerade, 

som förekommer i samband med andra polskevarianter t. ex. i Bakmesen. 

På taktdel 1 göres på högra klacken en obetydlig utåtvridning av foten. 

(Ibland skedde vridningen på högra fotbladet så att klacken lyftes och vreds framåt.) 

Därefter isättes vänstra foten ett steg framåt (2) och så högra foten ett steg så långt, 

att högra klacken befinner sig mitt för vänstra tån (3). 

Alltså: höger fotvridning (1), vänster steg (2), höger fot (3). 

Vänstra foten lyfts vid »å» efter taktdel 3 och framflyttas under 1-å för att 

sättas i golvet på 2, därigenom får man redan nu karaktären på polskan. 

Paret dansar 2-4 försteg, båda börjar med samma fot. 

Polskesteg för kavaljer: Övergår till polskan genom att på »å» efter sista 

förstegets taktdel 3 höja sig på tå, börja omvändningen medsols på 

höger fotblad och med högra klacken klart markera att polskan begynner (1-å). 

Paret har samtidigt vänt sig mot varandra (1) och tagit dansfattning. 

Under tiden, d. v. s. under 3:ans »å» samt vid 1-å, föres vänstra foten 

i jämn rörelse utåt-framåt och isättes ett steg framför den högra (2) 

under fortsatt vridning på vänstra fotbladet. 

På »å» pendlar högra foten bakåt i rörelseriktningen, 

isättes genom att högra tån först berör golvet, 

allt efter som kroppstyngden överföres från vänstra benet sker en »rullning» 

med högra foten från tå till klack, på vilken vändning ett varv fullbordas (3-å). 

På detta »å» börjar dels vänstra foten steget, 

dels lyfts och vrids högra foten och fotsulan »tryckes» mot golvet (1), 

varefter omvändning sker på fotbladet (å). 

Jämför försteg och polskesteg. 

Vänstra foten är helt eller delvis i golvet på 2-å-3, högra foten på 3-å-1-å. 

Kavaljeren bör ha en bredbent ställning. 

Damens högra fot skall ha utrymme mellan hans fötter. 

Obs. Kavaljeren markerar med högra klacken, endast när polskan börjar. 

Polskesteg for dam: När kavaljeren gör sin klackmarkering, vänder sig 

damen mot honom och sätter sin vänstra fot vid hans högra tåspets (1). 

Hon överför kroppstyngden på högra benet isättande högra foten 

mellan kavaljerens fötter med tån först i golvet och börjar omvändningen (2), 

väger bakåt på klacken (å), isätter vänster tå (3), fortsätter väga 

bakåt på vänstra klacken under fullbordandet av första varvet runt (å). 

Så påbörjas vägning framåt under vändning på tå (1-å) och höger tå 

med fortsatt vändning (2) o. s. v. 

Vägningsrörelsen framåt på 1-å-2, bakåt på å-3-å. 

Särskilt kännetecknande för damens dans är dels det sträckta högra benet, 

dels överförandet av kroppstyngden från det ena benet till det andra i 

jämna vägningsrörelser. 

Genom att de olika rörelsemomenten i denna dans övergår i varandra 

utan skarpa gränser, kan inlärandet underlättas om man använder 

takträkningen 1-å, 2-å, 3-å. 

Under inga omständigheter får hamboutförande komma med. 

Polskan skall dansas mjukt och fast utan knyckar, liksom flyta fram. 

Den kan omväxla med försteg. Antalet försteg och polskesteg efter gottfinnande. 

UPPLYSNINGAR OM DANSEN 

Upptecknad år 1947 av Johan Larsson, Gagnef, och Ingvar Norman, Säter. 

Jämte sånglekar och långdans var polskan den enda dansform, 

som förekom i Orsa under förra seklet fram till 1870-talet, då valsen kom. 

De här nämnda personerna hör till dem som lärt polskan i unga år, när 

den ännu var ganska allmän, och de har sedan dess haft tillfälle att i 

olika festliga sammanhang visa sin ungdoms älsklingsdans. 

Orsapolskan håller annars på att glömmas bort. 

Polskan visades av f. soldaten Erik Sköld från Maggås (1873-1954), 

Back Kerstin Eriksson från Lisselhed, f. 1886, och storspelman 

Gössa Anders Andersson, f. 1878, vilka inövade dansen med flera par, 

varpå den filmades 1947 i Storstugan vid Orsa Gammelgård.