Mats Cykel = Cyklisten Mats Lundblad, Djursholm

Denna sida = gada.se/matscykel.html    Jfr  gada.se/mats.html  och  http://gada.se  


Först fick min storebror Lars (han 3,5 år äldre) en cykel, röd.

Sen när det var dags för mig, fick jag överta hans, och han fick en ny stilig blå cykel.


LILL-JANSSKOGEN norra Stockholm

Pappa lärde mig att cykla, på vägarna i Lill-Jansskogen wiki,

speciellt minns jag partiet där vägen "tillfälligt" grenar sig.

Pappa gick vid sidan och höll stadigt i cykeln när jag övade, det fungerade bra.


// Det var också i Lill-Jansskogen som vi åkte skidor, bl a pappa och jag,

var det mycket snö spårade han för mig.

Ofta skidade vi till Fiskartorpet, när jag blev ca 10-15 år åkte jag ensam.

Från Jungfrugatan 60 behövde vi bara gå ca 100 m norrut för att åka skidor,

där fanns även en lagom backa att åka i, vänd mot söder (finns foton).


På landet, Torö, åkte vi alla ganska mycket skidor när jag var ca 15-20 år,

då var vi ute i stort sett varje veckoslut och även hela somrarna.

Då gick det utmärkt att skida på vägarna, inget hindrande grus, bara tillplattad snö. // 


LANDET = Svärdsö / Torö / Nynäshamn

landet, Torö, cyklade vi mycket, hela familjen, mestadels inom Svärdsö 

(de tre öarna Torö, Svärdsö, Oxnö hänger ihop, med ca 200 m brett näs resp smal vattenränna).

Till sjön, Måsviken, ca 600 m, dagligen dit och njöt / rodde / simmade.


Till brevlådorna vid Nabbenvägens buss-hpl på 1950-talet, "alla" var där och väntade

på post från farmor mormor fastrar etc etc, man skrev flitigt brev på den tiden, för hand.

Till matbutiken Lillgården på norra delen av Svärdsö, trots ca 5-7 st expedit-damer fick vi där

vänta ungefär någon halvtimme på vår tur, manuell betjäning, skvallerprat gratis.

Mamma sa ibland att hon tyckte att det var lite dyrt, ägarinnan Rönn sa att transporterna kostar.


Någon gång per sommar cyklade vi alla fyra till Nynäshamn, 13-15 km dit,

när jag var ca 6-7 år fick jag sitta baktill på mammas cykel.

Där handlade vi bl a i järnaffären vid södra stadsgatukorsningen, bl a av en liten grabb

som "kunde allt" om skruvar och järn-artiklar.

Även flugsmällare, ficklampsbatterier etc gick åt, ibland någon cykelpump, fiskenät..


Vid runt 35 års ålder cyklade jag periodvis flera dagar i följd/vecka t/r Svärdsö - Nynäsgårds stn 13 km 

= eniro.se.svardso-nyn (12,9 km) (förr gick vägen enligt vita strecket norr om långa sydböjen).


Då dansade jag gammaldans på Skansen 3 timmar på kvällarna, åkte sista tåget till Nynäs,

hade cykel stående där, och cyklade i natten ut till landet. På dagen rodde jag då, vanlig träroddbåt,

i regel till Järflotta 3 mil ut (tog ca en timme), gick över till sandstranden och badade,

och rodde snabbt tillbaka, allt detta tog ca 3 timmar.

Då mådde jag särskilt bra av all motion och upplevelserna

(folkmusik dans, stan i kvällsljus, åka tåg, cykla, stjärnor, ro sola bada, naturen havet...).


CYKEL-LOPP ... VÄTTERNRUNDAN ... Svensk klassiker

Jag har cyklat Vätternrundan 300 km två gånger, första gången oanmäld och alltså utan nummerlapp etc,

jag visste ej hur långt som jag skulle orka, men cyklade runt, med i regel andra tävlande omkring mig.

Man startar framåt midnatt från Motala, motsols, ungefär vid Jönköping har jag halvsovit någon timme

på morgonen på en grässlänt, och sen utan problem, lättcyklad asfalt, cyklat till målet i Motala.

Året därefter riktigt anmäld, då även för att under året kunna ta diplomet "En Svensk Klassiker".

Jag cyklade på en vanlig 3-växlad Crescent-cykel "Världsmästarcykeln", som jag hade vunnit vid ett

motionslopp.


Jag cyklade även en gång loppet "STORSJÖN RUNT" i Jämtland, 180 km.

Jag ringde innan till en lumpar-kompis pappa i Östersund och fick bo natten innan i ett litet uthus

intill Storsjön.

När loppet startade blev jag förvånad över att de andra, som såg så proffsiga ut, cyklade så sakta,

men det var innan de fick upp farten lite mer. Jag tog det ganska lugnt på min vanliga cykel,

som tur var fanns en annan cyklist, nog ganska duktig, som från början följde med i mitt

"normala" tempo runt hela sjön, så jag behövde inte cykla ensam som "en vanlig cyklist".


Cykel till SPELMANSSTÄMMOR i Dalarna etc ... 

Nästan varje sommar från 1970-talet och pågående (men ej 2020 pga Corona)

har jag cyklat runt mellan spelmansstämmorna under

Musik vid Siljan (främst .. Bingsjö - Övre Gärdsjö/Östbjörka - Boda - Nedre Gärdsjö ..)

och periodvis runt vid Delsbo, Hälsingland, några gånger vid Korrö, Småland.

Då har jag åkt tåg och/eller buss den längre sträckan från Stockholm (tidsbrist och farliga vägar),

norrut oftast med pendel + Upptåg + X-tåg + buss. Till Dalarna via Falun eller Rättvik.


På 1970-talet cyklade jag lite mer i Hälsingland, t ex kunde jag dansa en kväll i Bollnäs

och sen på natten cykla 40 km österut till Söderhamn för att ta natt-tåget hem.

Likaså kunde jag dansa i t ex Odense, Fyn, till kl 03 och sen snabbt cykla till stationen

för att ta tåget via København - Göteborg till Oslo för att dansa i Norge nästa kväll.


Hedersomnämnande till familjen Karin Snis (4 syskon) i Övre Gärdsjö, första gården t v, som lät

mig(oss) bo där natten tors-fredag och där händige John / Anders första gången lagade min cykel.

De hade mängder med mestadels egen-konstruerade snillrika apparater/maskiner i en hel lada.


Cykel till UTLANDET ... 

Särskilt kul är det att cykla i andra länder och storstäder.

Förr "ganska ofta" i Danmark på norra Sjælland med vackra åkerfält och sandstränder,

då även i Helsingborg.. Malmö.., även Lønstrup/Skagen, Esbjerg/Fanø, Flensburg etc.

Ibland norra Tysklandskusten vid Travemünde/Lübeck eller Sassnitz/Rügen.


Även cyklat i München, Milano och Venezia, vid kanalerna (nu kanske förbud).

En cykeltur Österrike - Kufstein - Venezia - Istria - öarna Krk..(läskigt i biltunnlarna) - Ljubljana.

En annan gång Rivieran bl a Nice från Italien, utan tull-/passkoll (var restriktioner då),

man väljer förstås ett lämpligt tåg..


Oftast en delbar 2vx 20"-cykel, har några, någon gång en nedmonterad vanlig 3vx.

I början nedmonterade i svarta soppåsar, senare i lätta "vanliga" plastväskor, som kan vikas ihop.

Kommande gånger evt med köpta ClasO-plastväskor.


Cykel VÄSTKUSTEN ... 

Kattegattleden är att rekommendera. (Skandalöst nog saknas "vanliga Sverigeleder" mellan städer...) 

Tyvärr då med minicyklar 20", 2vx, men helt ok att cykla på, men ännu bättre med en vanlig.

Svårt att hyra etc... Sabotage mot att man ska kunna ta med sig cykel på tågen ...


År 2018 billigt nattåg liggvagn till Helsingborg + Pågatåg till Båstad (tyvärr i utkanten nu).

Därefter jättetrevligt och vackert att cykla Kattegattleden norrut, i regel nära kusten,

via Halmstad - Falkenberg - Varberg inkl större badorter (hade ej tid att cykla till Gbg).


Cykel till Corona-LUFFARLIGAN ... 

Under hösten 2020 när Corona-restriktionerna lättade lite,

jag var/är självisolerad (ej åka med SL eller i bilar, ej in i affärer etc)

cyklade jag med stor glädje till onsdagsorienteringarna, ibland ca 40 km cykling.

Jag cyklade då till (och orienterade, fotade, gjorde små omvägar..):


Kanaan/Vällingby,  Kungens kurva,  Järla/Nacka,  Enebyberg/norra Danderyd, 

Granskog öst Kallhäll,  Hägerstalund väst Akalla, 

Runby väst Upplands Väsby,  Edsberg NV om Danderyd.


Cykel-VINSTER 

Jag  hade flera gånger tur när jag var ca 20-30 år.

På vanliga mindre cykelmotionslopp (lotteri-)vann jag två gånger en ny cykel,

ena gången i Strängnäs, då kom jag med i tidningen med stor bild på mig, och på Lidingö.


Cykel-INKÖP och -hittande 

När jag var ca 20 år och behövde skaffa (fler av) egen cykel, bl a för att cykla i stan,

köpte jag en av Svärdsö-grannen Gunnar Bäck (han med far Torsten hade sportaffär i Skogås) för 75 kr,

samt åkte till Lübeck med Finnhansa-båt (ca 120 kr t/r) och köpte bl a en ny cykel för ca 100 Skr.

(Denna funkade något år, sen blev trampanordningen för utnött, var ej helgjuten..)


Sedan hände det att  främst min bror Lars (≈ "privatdetektiv") hittade någon övergiven stulen cykel,

som han lämnade in till polisen och fick efter ca 3 månaders väntan.

Senare har jag även köpt ("några...") på annons i Gula tidningen / på Blocket..

Vi har kvar pappas gamla cykel (ca 1930-1940-tal) på landet, medan mammas nog slängdes?


Cykel på TÅG

Fram till 1950-talet gick det utmärkt att ta med sin cykel på tåget.

Massor av människor gjorde det, på perrongerna var stora ställ/vagnar med massor av

polletterade cyklar hängandes.

I Stockholm dock nackdel att man måste lämna in cykeln ngn-ngr dagar i förväg,

besvärligt om man hade långt till stationen.


Sedan kom mass-miljöbovarnas tidevarv (ca år 1960-2020 katastrofen...) - järnvägsspår

revs upp ungefär dagen efter ett snabbt beslut, fulingar saboterade (såsom SL-cheferna nu)

att man ska kunna ta med sig cykel på tåg, och krångligt eller omöjligt att hyra cykel (även roddbåt)...


Därefter saboterade bl a SL-cheferna / politikerna charmen och glädjen med att åka tåg etc

med att sabotera utsikter och de nära/snabba bytesmöjligheter som fanns förr,

och saboterade vår hälsa (jfr Corona) genom att hindra att vi kan få in frisk luft direkt från fönster etc -

och att vi måste gå i långa gångar och trappor, vilka har blivit allt smalare och med lägre takhöjd

(och ojämn golvyta, ofta läskigt halt speciellt där det lutar växelvis - transpiration från Lustiga Huset?).